Som en svart tom tystnad tog du med dig ljuset och lämnade skuggan kvar.
I svagt mjuka rörelser lämnade du dina fotspår till mig, och lät tårarna kväva mig till döds. Var det konstgjord andning som fick mig att säga det jag inte ville? Jag önskar jag kunde göra min röst hörd. Mönstret vi tillsammans hade format krossades, och orden som existerade mellan oss svaldes med vinden.

Det finns inget att rädda, allt har endå avlidit..