Inatt tillbringade jag timtal tillsammans med en sann vän, vi tröståt stora mängder av onyttigheter och grät till romantiska komedier. Ibland går det bättre att vara två.

Ute är det kallt och mot backen faller nu de allra första snöflingorna, som går att se med blotta ögat. Dock hinner de bara slå sig mot fönsterrutan i sisådär 1 sekund, innan regnet spolar bort dem. Deprimerande.

Om två timmar sitter jag på bussen in till stan för att jobba. Finner varken någon lust eller ork till detta, men fyra timmar går förhoppningsvis fort idag. Efter det ska jag träffa någon som förhoppningsvis får mig på bättre tankar i detta dystra höstmörker.

Nu ska jag ställa mig vid spisen och laga lunch till mig själv, eller snarare frukost kanske.