Idag föll ett mörker över mig, och sedan ett okänt antal timmar tillbaka så har jag inte kunnat hindra tårarna från att sluta falla. Jag vill begrava honom i min ilska, i mina sår, i mitt smutsiga blod och iskalla själ. Jag litade på orden hans läppar formade och öppnade min famn för att göra plats åt honom och hans fasansfulla stenhjärta.

Som jag serverade min djuphjärtade kärlek på fat framför honom, kämpade för att hålla den lilla glöden vid liv. Tillbaka du sände mig ett leénde lika förgyllt av plast som hjärtat du givde mig här om dagen.

Fortfarande kan jag ibland känna värmen av din hand i min, känna ditt huvud vila mot mitt bröst, höra dig ljuga om allt det jag en gång drömt om. Att du älskar mig. Låt allt detta bli en historia, ett vagt minne som vi en dag tillsammans förträngt.