Idag känner jag mig sådär meningslöst äcklig, ni vet känslan av att sitta fast och kämpa utan att komma loss. Man blir helt svettig och känner sig obehagligt besegrad av någonting som inte ens finns. Allt är skit, och allt man ser är bottenskrap.

Nåväl, kanske är det "lingon- veckan" som får min mage att se sådär svullen ut, ändra mitt humör och pressa fram lite svett i pannan? Ja, undrar ja.

Har samtalat med min mor under kvällen, ruskigt mycket. Jag har fortfarande inte erkänt att jag ljög igår, och det får mig att vilja gå under jord. Huvudämnet var väl egentligen karlar, ja mansgrisar med ett finare ord.

Det känns bra att jag har en så förstående mor, hon ger mig styrka att orka stå upp dag varje dag och andas rent. Innan jag fick den kontakt med henne som jag har idag gnagde jag sten, dag in och dag ut. Hela jag var ett stort, svart tomt hål. Hon är min bästa vän.

Jag hade en gång min drömprins, han hade allt och behandlade mig förmodligen för bra för att jag skulle uppskatta det. Som jag & lilla S alltid säger, man inser inte vad man har förens man förlorat de. - Nog om detta åmande, nu ska jag se över alla miljoner sidor som jag har prov på imorgon.

Sweet dreams.