Oh Gud, jag är så förbannad att jag måste lägga all koncentration på att få dom där helvetes jävla tårarna att sluta falla. När jag kom innanför dörren ikväll var allt kört, du skall inte prata om ordet respekt när du nyss fimpade meningen framför ögonen på mig.

Jag vet hur jag vill leva mitt liv, och det är inte såhär.
Imorgon är det en ny dag, nya andetag, ny luft, nytt liv. Allt annat är historia.

Hur kunde jag låta min tid rinna ut i sanden, låta allt vila i frid och låtsas gå vidare utan att ens förstå varför?