Med knutna nävar ställs jag nu mot väggen.
Ögonen tindrar inte längre av samma frihet.
Någons andetag biter mitt inre till små flisor. gör min röst
ohörd, trampar på mitt hjärta.
I min mun smakar allt rött, och lukten av rädsla
sitter i mina kläder. Frosten ute på marken lämnades
kvar av en anledning, och det får mina tårar att falla.
Läpparna går inte längre att forma, du kan inte läsa dem.
Orden kvider i det tomma intet, vet inte vart jag ska börja.
Livet har många vägar att erbjuda, men för mig finns bara en, och den
vill jag vandra tillsammans med dig. Snälla, kom tillbaka.