Idag vaknade jag upp med en enorm smärta i bröstet.
Drömmarna under natten hade rispat upp skråmor från förr, och det fick mig att inse att inget ännu läkt färdigt. Jag kommer aldrig att glömma, aldrig att förstå varför jag gjorde som jag gjorde den där dagen.

Två år senare, vet jag att varje människa är värd en andra chans och att man lär sig av sina misstag. Kunde jag spola tillbaka tiden skulle jag för länge sedan gjort allt annorlunda.  Jag saknar det.

Idag löd jag ditt råd som du lovade skulle hjälpa, för två år sedan. Jag gick ut, rensade huvudet från skräptankar och bara var för mig själv. Det fungerade, tack. Dock missade jag lite tid i skolan som torkar ut mina betyg ännu mer, men det spelar inte så stor roll just nu.

Dags för ytterligare ett avsnitt av one three hill.